Jag har varit på min längsta utflykt hittills. I måndags åkte jag med mamma och pappa till Stockholm. Där fick jag träffa en massa snälla människor på mammas och pappas jobb i riksdagen, och så fick jag också träffa några av mina släktingar. Mina sysslingar hade gjort fina askar till mig som jag kan ha mina nappar och annat smått och gott i, synd att jag inte fick träffa dem också.
Alla sa att jag var så söt och fin och liten - jag som är så stor nu! Fast det är förstås roligt att bli beundrad.
Idag fick jag också äntligen träffa mina kusiner. Som vi har längtat efter varann! Jag log mitt vackraste leende när de var här. Ja, för jag har börjat le och skratta lite nu. Se själva på filmen här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fantastiskt!!! Och ännu mer fantastiskt är det att se dig le och småjollra i verkligheten!
SvaraRadera